I den här bloggen får du ta del av de sociala och kulturella skillnaderna mellan två högt utvecklade länder, Frankrike och Sverige. Dessa länder, som verkar ha mycket gemensamt, har i själva verket förvånansvärt olika sätt att leva och tänka. Vi kan alltså jämföra länder med hjälp av fem av Hofstedes kriterier: avstånd till makt, individualism kontra kollektivitet, maskulinitet kontra femininitet, undvikande av osäkerhet och långsiktig kontra kortsiktig orientering.

Individualism vs kollektivism
Det andra kriteriet vi tittar på är individualism, dvs. arbetstagarnas engagemang för företaget och huruvida de beter sig individuellt eller lojalt mot företaget. I Frankrike har vi ett arbete som vi kan kalla individuellt, men det betyder inte att det inte finns något lagarbete.
Situationen skiljer sig inte särskilt mycket från den i Sverige, ett ganska individualistiskt samhälle där arbete belönas enligt kriterier som rör det enskilda subjektet och inte gruppen, där besluten snarare fattas i enlighet med de egna intressena och inte med hänsyn till gruppens fördelar.

Maskulinitet VS femininitet
Det tredje kriteriet är maskulinitet eller femininitet: vi talar om de livsideal som driver människor att göra avgörande val. Om ett land tenderar att vara manligt betyder det att befolkningen är mer inriktad på konkurrens, resultat och framgång. Å andra sidan, om ett land tenderar till femininitet, kommer människor att ha ideal som mer handlar om livskvalitet och socialt samarbete, dvs. respekt och hänsyn till andra.
På detta område befinner sig Frankrike i en balanserad position med en tendens till kvinnlighet tack vare ett mycket bra socialt system med en arbetsvecka på endast 35 timmar och cirka fem veckors semester under året, även om det är strängt när det gäller arbetstider. Dessutom är arbetarklassen mestadels män. Detta är unikt i alla europeiska länder.

Sverige är ett feminint land, samhället gillar jämlikhet och solidaritet mellan människor och man tar särskild hänsyn till privat- och yrkesliv med flexibla arbetstider och fritid i och utanför arbetet.

Undvikande av osäkerhet
Det fjärde kriteriet som vi analyserar är att undvika osäkerhet. Detta kriterium bedömer hur ett land eller samhälle fattar beslut för att hantera framtiden och de bekymmer som kan uppstå i ett okänt ögonblick.

Fransmännen har inga bekymmer eftersom de planerar det mesta och gillar att vara välinformerade, särskilt när det gäller möten och framför allt förhandlingar, som det främsta exemplet är fackföreningarna: mycket få medlemmar men mer kollektivt inflytande än de tyska fackföreningarna för knappt ⅕ av den arbetande befolkningen som är representerade. Fransmännen är perfekta för långsiktig teknik, t.ex. kärnkraftverk eller tåg- och flygbolag. Därför är systemet i Frankrike mycket organiserat och respekterat, med ett starkt och utvecklat rättssystem.

Det svenska samhället fungerar på ett annat sätt än det franska, det finns en större tolerans för avvikelser från reglerna och om en norm är problematisk eller föråldrad är det inga problem att ta bort eller ändra den. Det finns mer frihet när det gäller tidtabellen och inte alltför mycket noggrannhet när det gäller precision.

Långsiktig inriktning VS kortsiktig inriktning
Det sista kriteriet är den långsiktiga eller kortsiktiga inriktningen, vi talar om befolkningens men framför allt företagens förmåga att anpassa sig till förändringar. Att ha en långsiktig inriktning innebär att acceptera kulturella förändringar i samhället och att ta till sig förändringar. Å andra sidan innebär en kortsiktig inriktning att man håller fast vid kulturella traditioner och därmed vid landets rötter.

Frankrike är ett utvecklat land med en långsiktig inriktning, medborgarna är mycket öppna för nya kulturer och visar absolut tolerans mot icke-franska traditioner. Naturligtvis måste man här skilja mellan de sociala och de politiska aspekterna, eller till och med de entreprenöriella aspekterna. Frankrike satsar också på att utbilda ungdomar för framtiden, med ökande investeringar och utbildningsmetoder som importeras från Japan, eller starka ekonomiska investeringar i integrering av teknik i skolorna, särskilt med akademiska eller ministeriella FabLabs, eller genom att låna eller skänka datorutrustning till gymnasieelever.

Sverige, även om det är lite mindre än Frankrike, har också en långsiktig inriktning, vi är ganska öppna för förändringar och det är inga problem att ändra traditioner.

Slutsats
Detta är kort sagt de sociokulturella skillnaderna mellan Frankrike och Sverige, men den här analysen arbetar inte på individuell basis utan tar hänsyn till de breda trenderna i en befolkning, med all dess komplexitet.